FI*Felesin Cisse Häkkinen – S*Lejongapet's Turkisk Van och Turkisk Angora

Scandinavian Winner 2026

Normalt sett försöker vi hålla oss till utställningar inom en radie på 30 mil för att inte få för långa resor. I helgen som var gjorde vi ett undantag för Scandinawian Winner i Kolding, Danmark! Scandinavian Winner är en utställning som hålls varje år och som roterar mellan Sverige, Finland, Danmark och Norge – i år var det Danmarks tur och det var första gången för dem. Ursprungligen var det bara Sverige och Norge på tiden innan rabiesvaccineringar och öppnare gränser men nu är fler länder med. Som med alla vinnarutställningar gäller att bara kvalificerade katter får delta men det klarade både Pelle och Johnny så tidigt fredag morgon packade vi husvagnen och styrde cirkus Elofsson 80 mil söderut!

Vi kom fram efter en lugn resa med flera raster, under två av dem som var lite längre fick pojkarna vara lösa i husvagnen så att de fick tillgång till mat, vatten och låda, efter drygt 13 timmar och kunde ställa upp oss. Nästa morgon var det dags att checka in, pynta bur och komma i ordning. Det var en stor hall och runt 800 katter anmälda! Vinnarutställningar är alltid två dagar med bedömningar och nominering till panel på lördagen och panelerna, själva finalerna, på söndag.

Vi hade olika domare på våra pojkar och Peller var först ut. Han skötte sig fint och fick en utmärkt bedömning och då han fick sitt tredje cert i öppen klass blev han Champion! När det var dags för nominering hade han inte mycket att hämta, de pojkar han gick mot var båda legendarer så utgången för hans del var given.

Lite senare vad det dags för Johnny som även han visade sig från sin bästa sida med gott humör. Han tävlar i näst högsta klassen, Grand Internationell Champion, och det ställs höga krav för att få ett certifikat men det var inget tvivel från domarens sida. Det gick till och med så bra att han blev nominerad till söndagens paneler!

I och med det var dagens aktiviteter klara för vår del men vi hade förstås kompisar på plats som vi kunde heja på och inte mindre än två andra Turkiska Angoror blev nominerade! Tyvärr var det bara en Turkisk Van på hela utställningen som visserligen fick en fin bedömning men stannade där.

På kvällen är det bankett med stor baluns men vi drog oss tillbaka till husvagnen och lagade lite god mat i lugn och ro med pojkarna – det är ju en söndag också! På söndagsmorgonen är det ingen incheckning och buren är ju redan klädd så det känns lite lyxigt att bara glida in och placera katterna på sina platser. Då det är en stor utställning med många domare blir det stora paneler i kategori två som Turkisk Angora hör till var det nio katter som möttes i varje panel. Tack vare bra systemstöd och effektiv organisation flöt allt på bra och man kunde följa det hela på storskärm och jumbotron så man visste när det började bli dags för de egna katterna. Deltagarna kom från många olika länder men det är klart att jublet var högst när en katt från Danmark, Sverige eller Norge vann då det var flest utställare därifrån.

Johnny fick inga röster i panelen, de var som sagt nio fina katter som möttes, men i en annan av panelerna var det en Angora som vann! Grattis till Van Gogh Rosa Glauca!

Utställningen var klar fram emot fyra på eftermiddagen och vi kunde nöjda packa ihop oss, säga hejdå till alla gamla och nya kompisar och mysa till det i husvagnen igen. De flesta åkte redan på söndag kväll så det blev rätt tomt på parkeringen som mest sett ut som en camping under helgen. Vi sov kvar en natt till för att utvilade (nåja) starta hemförden tidigt måndag morgon. Vi följde samma rutin och schema på hemvägen och kunde packa ur bil och vagn runt nio på kvällen. Scandinavian Winner är en speciell utställning och danskarna lyckades verkligen med sitt arrangemang, nästa år är det lite närmare i Norge!

Fem veckor!

På grund av påsk och kattutställning blev det inga bilder förra veckan men nu är det dags igen! Under de två veckor som har gått sedan sist har det hänt mycket. Först började de kravla sig ur bolådan och fick då ett litet större utrymme med galler runt. Där började de smaka på vanlig mat och behövde då också lära sig att gå på låda vilket gick fort. Fort gick det också att lära sig att klättra över gallret så nu härjar de i hela vardagsrummet! De är mycket sociala och kommer springande så fort man går in i rummet och busar gärna med oss i soffan. De är nu i den fasen då de är vassa i alla ändar innan de lärt sig hantera klor och tänder fullt ut så våra tår och fingrar lever farligt. Men de är också väldigt gosiga och medan jag skriver detta ligger alla tre och sover mellan mina ben.

S*Lejongapet’s Verner Venofer, TUA n, hane

S*Lejongapet’s Måns Monofer, TUA ns, hane

S*Lejongapet’s Ferdinand Ferinject, TUA ns, hane

Påsk i Örebro

Vi drog med husvagnen, Pelle och Pepita till Örebro redan på skärtorsdagens eftermiddag. Under långfredagen lyssnade vi på fler intressanta föredrag av Lorraine Shelton, en av världens bästa kattgenetiker som Nerikes Kattklubb arrangerade, mycket bra!

Lördag morgon, påskafton, anslöt Josefin med Iris och Johnny. Det var riktigt aprilväder, alltså snökaos, så det var inte helt lätt att ta sig till Örebro för henne men allt gick bra och katterna kom på plats i sina, dagen till ära, påskpyntade burar. Iris skötte sig fint och fick sitt sista cert som champion och är numera Internationell Champion!

Lite senare var det dags för angororna och först ut var Johnny. Han var en riktig gospropp under grundbedömningen, största problemet var att han spann och dreglade så mycket… Det var ingen tvekan om att han skulle få sitt andra cert på väg mot högsta klassen! När det senare var dags för nominering var han inte lika gosig och vi kom tillsammans med en något bedrövad domare överens om att han fick stå över.

Pepita var näst på tur och även hon fick sitt cert som gjorde henne till Premier! Vi får se om hon får tävla vidare, det är lite gränsfall om hon håller för högre cert även om hon blev Internationell Champion som fertil. Hennes päls var i toppform och fick beröm av domaren, det är inte varje gång vi får till den så det var kul!

Sist ut var Pelle som också skötte sig exemplariskt och fick många fina ord av domaren. Han kunde inte riktigt mäta sig med en del andra fina fertila hanar domaren haft under dagen så efter en bra bedmning och naturligtvis certifikat kunde vi alla återvända till burarna. Då det var presentation av Årets Katt inom SVERAK på utställningen tog det lite tid och när vi kunde lämna hallen 18:00 var inte allt klart än. Vi var dock klara och kunde vinka av Josefin med alla katterna och återvända till husvagnen för att pusta ut.

Tre veckor!

Nu busar de omkring i bolådan och magen släpar inte längre i backen när de går. Men de nöjer sig med bolådan ännu några dagar innan det är dags att utforska ett större område. Alla fortsätter att gå upp i vikt som de ska och ligger väldigt jämnt. Och nu har de fått sina namn! Den här kullen med laktritstroll är döpt efter järnpreparat, den som ätit sådana vet varför…

S*Lejongapet’s Verner Venofer, TUA n, hane

S*Lejongapet’s Måns Monofer, TUA ns?, hane

S*Lejongapet’s Ferdinand Ferinject, TUA ns, hane

Två veckor!

Nu har alla öppnat ögonen och börjat kravla omkring! De har nu flyttat ut från sovrummet och har en större bolåda i vardagsrummet där det händer lite mer på dagarna. De fortsätter att växa i rask takt och mamma Maja känns alltid hungrig, hon behöver äta mycket för att hålla dem nöjda. Våra andra katter har förstås hälsat på dem och passar på att titta lite närmare när Maja äter. Hon har inga problem med detta utan är en rätt lugn mamma.

Ny kull!

Natt till måndag 2026-03-09 föddes tre små fina Angora-pojkar efter Maja (JCH, KCH Ayna’nin Wanika, TUA fs) och Pelle (JCH, KCH FI*Felesin Cisse Häkkinen, TUA d). Alla är pigga, friska och svarta – det är vår första kull efter alla år där vi måste använda halsband för att hålla isär dem! En, kanske två, är smoke så med tiden kommer det bli enklare att se skillnad på dem. Det är bra fart på de små och föra tt vara en angora-kull är de väldigt pratsamma. Maja är en suverän mamma som med lugn och fast hand (tass?) tar hand om de små.

Dags för Tånga Hed igen

Förra helgen var det dags för utställning igen, första för året. Vi drog som vanligt iväg med husvagn och katter, denna gång som så många gånger förr till Vårgårda, Tånga Hed och Elfsborgskattens utställning. Vi skulle ha haft med fyra katter men Maja ska snart ha kattungar och får därför förstås stanna hemma, parade honor ska inte på utställning.

Johnny var med och även om humöret inte var på topp skötte han sig fint hos domaren och fick sitt cert. Vi valde däremot att stå över nomineringen.

Även Pelle var förstås med och skötte sig exemplariskt. Han gosade med domaren och fick sitt cert men sedan var det stopp.

Iris var sist ut i gänget och det var många Turkisk Van på plats, kul! Det var till och med så många att det gick att ta ut en Bäst i Variant på röda Vanar, det är inte ofta. Nu var det inte Iris som fick den men hon skötte sig fint och fick sitt cert.

Efter bedömningarna utnyttjade vi den tidiga hemgången och fick en lugn eftermiddag med katterna i husvagnen, bästa stunden på dagen!

Julutställning

I helgen har vi varit i V:a Frölunda på Ädelkattens traditionella julutställning. Är det julutställning så är det och burarna var förstås lite extra pyntade. Vi hade med oss Johnny, Pelle, Maja och Elsa från senaste Van-kullen men i slutändan blev det bara Pelle, Maja och Elsa som visade upp sig – Johnny var inte på humör och fick ta det lugnt i buren hela dagen.

Elsa gjrode debut på utställning och det kan ha varit första och sista gången. Hon avslutade nämligen dagen med att flytta till sina nya tjänare och de har inte planerat några utställningar. I och med det har alla kattungar från kullen flyttat, det känns lite tomt men samtidigt mycket skönt för Josefin som har dragit lasset med den här kullen!

Sedan var det Pelles tur och han skötte sig som vanligt bra och fick en fin bedömning. Det var hans sista utställning innan han blir ”stor” och går upp i öppen klass och han avslutade med flaggan i topp genom att bli Junior Champion – Kitten Champion är han sedan tidigare.

Slutligen fick Maja visa upp sig på domarbordet, som vanligt som sista katt för dagen. Hon gjorde det bra på sitt vanliga vis och växlade mellan att frenetiskt jaga vippor och leksaker och att lugnt rulla runt på bordet. Även hon fick en fin bedömning och tog sitt andra cert i öppen klass. Nästa utställning har hon chans på titeln Champion men vi får se när det blir – förhoppningen är att en kull kommer mellan!

Utställning i Borlänge

De senaste åren har det inte passat att åka till Dalälvskattens trevliga utställningar men i år kom vi iväg! Det var som så ofta Dagny, Pepita, Maja och Pelle som packades in i bilen innan husvagnen hakades på och vi åkte norrut.

Alla fyra skötte sig fint och hallen var trevlig om än lite mörk så det var inte helt enkelt att få bra bilder. Den här gången var det inte några titlar som skulle tas men alla fick sina certifikat och domaren var mycket förtjust i dem alla – men mest i Dagny.

När det kom till nomineringen kom vi inte hela vägen fram med någon av dem, det fanns gott om fina katter att välja mellan. Men som alltid är det ju att mysa i husvagnen med oss som katterna tycker är bäst!

Triss i titlar

Vi packade husvagnen full och drog till Vårgårda och Spinneriets utställning i helgen som var. Det var den vanliga kvartetten nu när Iris har fullt upp med sina små, Pepita, Dagny, Pelle och Maja.

Först ut var Pepita som fick sitt cert och därmed blev Grand Internationell Champion! Det markerade också slutet på hennes utställningskarriär som fertil, kastreringen är bokad.

Näst på tur var Pelle som också charmade domaren. Han fick sitt tredje cert i klass 12 och blev därmed Kitten Champion. Han nöjde sig inte där utan blev också nominerad som domarens bästa hane i klass 12. Han var så stolt över det att vi inte hade hjärta att berätta för honom att han även var domarens enda hane i klass 12…

Dagny fick också en mycket fin bedömning och tog sitt certifikat. Hon var även upp för nominering och även om domaren var väldigt förtjust i henne är hon lite för rund om magen för att stå sig i konkurrensen.

Slutligen var det Majas tur och hon tog som vanligt omgivningen med storm, en riktig publikfriare. Hon fick sitt tredje certifikat i klass 11 och la därmed titeln Junior Champion till sin lista. Även hon var upp till nominering i en stor och tuff grupp men föll på målsnöret.

Nu var det inte slut där för vårt gäng. Domaren hade en parallell, en del av en domarelevs slutprov där eleven självständigt dömer samma katter som sin handledare och sedan får försvara sina beslut. En sådan bedömning sker med enbart assistenter och ingen publik men då några kompisar till oss fick rycka in och hjälpa till fick vi höra att även eleven hade uppskattat våra katter, i synnerhet Maja. När allt väl lugnade ner sig inför panelen var det alltså ett gäng välhanterade och välbedömna katter som pustade ut i burarna.

Panelen är alltid lite extra spännande och Pelle skötte sig galant även om han inte fick några röster. Men som vanligt, det är ju kul att komma fram och bäst är att gosa med matte och husse i husvagnen på kvällen efter!